- Finns ingenting kvar... Bara tomhet.

Finns ingenting kvar... Bara tomhet.

11 December 2015 / 07:40 / Allmänt / Permalink / 1

Jag vill inte skriva, vill inte prata... Ändå har skrivandet alltid för mig varit ett sätt att "tömma" känslor, även om känslor inte alltid kan förklaras i ord.

Igår opererades jag för andra gången, operationen gick bra och jag bör inte ha fler besvär. Min mormor ringde mig någon timme innan vi skulle ner till salen och frågade om jag skulle komma och hälsa på dem efter operationen så att de fick ta hand om mig, vilket jag också hade lovat att jag skulle göra. Mormor berättade att hon och morfar tänkte ta sig en kort promenad, lite frisk luft. Hon önskade mig lycka till.

Men så börjar det bli dags för mig att byta om till skjortan och operationen är en halvtimme bort. Min telefon ringer och det är min lillebror, han frågar om jag har hört något, om jag är ensam och om jag sitter ner... Sen sa han

- Mormor är dålig... Riktigt dålig, ambulansen är där nu... Hennes hjärta har stannat.

Det är inte utan gråt som denna text skrivs. Känns hellre som att tårarna borde vara slut.

Jag ringde mamma men Jonas, hennes man svarade. De satt i de där rummet på akuten, jag hörde hur dem grät i bakgrunden. Morfar, min älskade fina morfar. Jag hörde även när läkaren till slut kom och när han sa att

"de försökte i 50minuter men att hennes hjärta inte orkade"

Min mormor, den bästa människan på denna jord, den finaste och mest omtänksamma själen... Hon lämnade oss igår.

Det är nu känslorna inte kan förklaras i ord.

Att se sin morfar helt förlamad i sorg och chock, sin mamma, hela sin familj och släkt.

Jag vet inte vad jag ska säga mer... Jag vill bara blunda och sen vakna upp en bättre tid. Jag vill glömma stora delar av 2015. Jag är slut som människa, totalt dränerad. Jag orkar inte mer... Jag gör inte det.