Jösses vilken promenad jag tog igår kväll efter att jag skrivit det senaste inlägget!! Jag hade bara planerat för en liiiiten sväng med Mani men så tryckte jag in lurarna i öronen och spelade taggande skön musik. Vad jag inte hade räknat med var att den musiken skulle ta mig längst bort på Teg, så när jag var där fick jag panik då tanken slog mig om hur långt det är tillbaka till V-slätt. Jag ville lägga mig ner på marken och gråta, orkade inte gå mer... Det var kallt, mörkt, jävligt och ensamt.

Ingen räddare i nöden kom heller, så det var bara att börja gå. Förbannat.

Torsdag idag, jag ska springa ner till tvättstugan nu medans det är ljust ute och boka en liten tid.

Sitter och sneglar på bordet, står en stooor chokladkaka och väntar på mig... Tack älskling, tack tack!!

Idag blir källarn tom, Ä N T L I G E N, säger jag då bara... Så kan man stryka det från listan.

Nä, ska pysa nu! Ha det fint!