Annars kämpar vi vidare med febern, men den är som sagt rackarns envis. 

Jag fick en fråga om lilla Mansan, om han är kvar. Jodå! Han lever pensionärsliv, min älskade lilla Armani. För två veckor sedan var han hos veterinären igen som fick göra honom snyggare i munnen... Jag skrapar tandsten typ två gånger i veckan men likförbannat får han tandsten och en fruktansvärd dålig andedräkt. Nu har vi varit in och fått dra några st igen, veterinären sa att man brukar få rycka på äldre småhundar och när det väl böjar så brukar det bli aktuellt med ett besök om året. Det verkar stämma, då det har varit så för oss de senaste två-tre åren och alltid är det innan jul. Suck!

Jag älskar min Mani, har haft honom ända sen jag var 17år och nu snart nio år senare leker han med min dotter som avgudar honom. Det är "Missas Mani" som hon brukar säga. Jag är glad att hon får växa upp med honom för hon lär sig att handskas med djur, hon visar en enorm kärlek till honom samtidigt som hon har lärt sig att respektera hans egentid. Viktigt!
Förra veckan när vi var påväg till dagis.