Ny dag, febern är kvar. Lillan är mest arg nu, på nästan allting men jag förstår henne, hon måste vara urslut.

Idag är det vabbyte, jag börjar jobba igen i eftermiddag och jobbar även imorgon så nu får Thomas ta över.

 

Det händer egentligen inte särskilt mycket i livet just nu, vilket vi nog känner är overkligt skönt. Äntligen har man fått landa efter allt kaos som varit med huset och allting annat. 

 

När vintrarna är så här snöfattiga så får man faltiskt lov att längta sig bort till våren och sommaren, till stugan och havet. Så är det.