Ja... Vart börjar man när man ibland helt enkelt inte kan sätta ord på känslor?

Jag har börjat acceptera det som har hänt även om jag kan känna mig totalt matt av orättvisan, jag menar har vi inte gått igenom nog mycket?

 

Vi var så glada, pirrigt förväntasfulla och bara myste med tanken... Vår hemlighet.

Vi hade skapat ännu ett litet liv, Thomas och jag. Tre skulle bli fyra.

 

Här sitter jag i v12+3 med en liten i magen vars hjärta inte tickar.

Hur orkar man ens...