När man betonar hur viktigt det är för en själv att inte bli hemskickad förrän allt har stötts ut. När man varit med om en infektion tidigare och är livrädd att det ska hända igen. När man sedan möts av nonchalans och en personal som är redo att gå hem för dagen.

 

Min kväll... Akuten. Nu inlagd i väntan på operation.

Mitt älskade barn som ligger hemma med 40graders feber och bara gråter efter mig. Alltså mitt hjärta går itu. Jag har gråtit och gråtit. Smärtor och panik.

 

Jag vill bara skrika rakt ut i denna frustration jag känner!!