Hej igen
Vilket år det varit för oss, allt som hänt och fortfarande händer.
Samma kväll som jag kom hem ifrån operationen så blev Melissa dålig(are), vid läggdags stod tempen på 40,8 och för min del blev det en sömnlös natt. Jag gjort allt i min makt för att försöka få ner hennes feber och var flera gånger i kontakt med 1177, dessvärre ville febern inte sjunka och vid 04 tiden fick jag vara med om något fruktansvärt... Hon fick feberkramp! Jag satt och tittade på henne medan hon sov och helt plötsligt krampade hon, om och om igen, precis som att hon fick elstötar igenom hela kroppen. Det var bland det värsta jag sett, rädslan,chocken... Jag fick panik och skrek efter Thomas som låg helt avdäckad och överhuvudtaget inte reagerade (tack för den liksom!?). När kramperna släppte började hon gråta och tittade på mig lika vettskrämd som jag. Vi åkte in med henne till akuten när kramperna fortsatte, de kom och gick, hon grät och likaså jag. Fruktansvärt.
Till slut blev hon inlagd och vi fick ett rum på barn2, dropp och regelbundet febernedsättande. Lilla hjärtat.
3-4st av Melissas läkare frågade mig hur jag mådde, de tyckte att jag var så väldigt blek. En av dem skickade Thomas till resturangen för att köpa mig någon mat "innan hon svimmar". Ja... att komma hem ifrån en sådan hemsk "abort" och sedan inte sova en blund under natten, lämnar väl sina spår I guess.
De hade iallafall ordnat så att jag också fick träffa läkare och lämna prover, visade sig att mitt blodvärde var aningen lågt.
Idag mår både jag och lilla M bra, hon är äntligen helt feberfri och jag börjar återhämta mig ifrån allt.